To the manor born #biskopsgården

Klass trumfar allt, tänker jag. I alla fall i Sverige. Men eftersom klass och etnicitet ofta hänger ihop, så är det lätt att rasifiera istället för att tänka klass. Jag är i Biskopsgården. Stadsdelen som min familj också skulle lämna. Det skulle vara lätt att beskriva området som ett invandrarghetto, men nu precis som när jag var liten är det ett område för fattig arbetarklass. Fast kanske är klasskillnaderna lite större nu och hoppet lite mindre. Men knark fanns då som nu om ni undrar, jag har åtminstone en släkting som blandmissbrukat och pundat och gud vet allt. Ingen tar någon direkt notis om mig när jag trampar min tidiga barndoms stigar, jag är bara en snubbe som passerar, so what. Hiphopen dånar från skolgården och en gigantisk mural täcker en vägg. Pekar i huvudet ut var konsum och förskolan låg och det långa huset som nu är rivet. Verkligheten är tusen mil från myten om no go-areas och skjutningar. Här är mest tyst på lördag em. T skriver och frågar hur jag har det. Jag svarar att det är hur fint som helst. Hon frågar om barndomsminnen och jag säger att det var väl bra. Det skulle dröja innan jag började sticka ut. Det var grundskoletiden som var pest, men då hade vi redan flyttat vidare. Över älven till finare kvarter. Jag går upp mot Svarte Mosse och kan minnas smaken av Triumfglass' ananaspinne och lukten av brand och hur brandslangarna ringlade sig som ormar inne på Solväder. I en ateljélägenhet bodde Bengt Anderberg och hans fru. Så coolt att det satsades på att få kulturarbetare att flytta till förorten. Tvärs över gården bodde Bertil som krigat i Kongo för FN, eller vad det nu var han kämpade för. I nästa port bodde Toni, som först var taskig och sen skjutsade mig på cykeln. Han var jugge, som vi sa då. Men jag känner varken nostalgi eller tacksamhet för att vi flyttade, det bara är eller var. Skulle gärna jobba här om jag bodde i Göteborg. Men det gör jag ju inte. Livet går vidare. Min yngste sitter på tåget till Lund och jag tänker ta ett glas vin i syrrans lägenhet när jag kommer dit igen. Kunde det bara sluta regna så vore det mesta perfekt.