Rabin och den blågula tigern

Jag har lyckats få närmast perfekt temperatur i min lägenhet. Det är julisvalt och jag lägger mig med paddan tvärs över sängen. Tänker på min första resa till Israel, där var det superduperhög luftfuktighet redan när en gick när för flygplanstrappan och ut på landningsbanans betong, får så gick det till då. Sen var det buss in till Tel Aviv. På en husvägg satt en affisch med Israels dåvarande premiärminister i SS-uniform. Självfallet en oerhörd kränkning. Jag frågade någon vad texten betydde som stod under bilden och det handlade om vilket oerhört förräderi Oslo-avtalet var. Jag frågade vidare om det verkligen var tillåtet att göra den sortens bilder och fick en axelryckning till svar. ”Detta är Israel. Vem kan hindra folk att säga sin mening?”. Några år senare blev premiärministern skjuten och ännu några år senare skulle folk på andra sidan gränsen, i det palestinska självstyret, fängslas för så lite som ett skämt eller en like på Facebook. Men Israel är en demokrati. Och där får man håna makthavare. Däremot får makthavare inte håna vanligt folk. I Israel hör du många hårda ord yttras, det är ett land av skarpa motsättningar. Nu läser jag lite förstrött att det blivit något bråk här hemma i coronaankdammen efter att en högersnubbe som heter Aron Flam gjort om Bertil Almqvists gamla ”En svensk tiger” i ett omslag till en bok, med följden att rättighetsinnehavarna sagt tvärnej. Hela högersverige är i uppror över detta nej, också de som hetsade mot mig för två år sedan när jag la upp Carl Johan De Geers gamla flaggskändning den 6 juni. Men konsekvens är inte högerspökenas starkaste gren. Den svenska gnällhögern är obildade offerkoftor. Men de har rätt i att En svensk tiger ska få travesteras, precis som Yitzhak Rabin fick avbildas i tysk uniform. Yttrandefriheten är givetvis inte absolut, det finns förtal och hets mot folkgrupp, men hellre fria än fälla, tack så mycket. Och det är lite humor och ironi att äganderätten tydligen inte heller alltid är så viktig för högerpolarna. Min förhoppning är Aron Flam får rätt och saken kommer ur världen asap.

Boken tänker jag inte läsa, mitt liv är för kort för det. Däremot hoppas jag snart komma till Tel Aviv igen. Och att Israels nuvarande premiärminister blir bortvald i nästa val.