Om du ska hänga med mig

"Sooner or later, God's gonna cut you down", låter det ur min marshallhögtalare. Jag lyssnar på den sene Johnny Cash, för han var som bäst på slutet, han som de flesta människor. Men vi kan släppa gud för stunden. Jag förstår att begreppet utmanar många, särskilt med tanke på allt som gjorts och sagts i guds namn. Men vad du än kallar det, så måste du stå för något. Du måste ställa krav på dig och du får även ställa krav på andra. Allt är inte välkommet. Frågan som definierar dig, som säger vem du är och om du är välkommen i mitt liv är denna: tycker du att människor från andra länder ska få komma till Sverige? Ska du ha något med mig att göra måste du svara obetingat ja på det. Det kan hända att praktiska hänsyn gör saken svår, det kan hända att enskilda individer förtjänar en enkel biljett ut ur landet, men i detta Sverige ska du välkomna främlingar. Annars ser du inte på andra människor som dina likar. Du måste inte tycka om islam eller pizza, men du måste stå för allas lika rätt. Annars tycker du dig förmer och att du förtjänar förmåner som du nekar andra. Det kan hända att gränser måste finnas, men det är inget som är bra eller önskvärt.
Jag hör att jag borde ha förståelse för männen som bor vid nedlagda bruk eller granne med moskén och att jag borde prata snällt med dem och inse att när de uttrycker sig rasistiskt, så är det i själva verket för att de är ledsna och inte hittar sig själva i ett Sverige de inte känner igen. Men de kan ta det med sin terapeut, för varje människa får ta ansvar för sina val. Det är liksom grunden i min människosyn. Alla val kostar något. Jag tänker fortsätta att konfrontera de som kallar sig Sverigevänner, men verkar hata vårt land eller de som kallar sina värderingar kristna, men inte gör mot andra som de vill att andra ska göra mot dem. Och mitt liv får de hålla sig utanför. Ni kan säga att jag stänger in mig i en bubbla. So be it.