Ett år utan kött

Jag hittade en libanesisk restaurang och beställde in deras vegetariska tallrik. Tog en Cola till. Det blåste, vintern på Malta är snäll, men lite vind och vatten blir det ändå emellan, så jag satt inomhus och såg Medelhavet röra sig på andra sidan vägen. En liten lugn ö i ett stort stormigt hav. Det var en fin bild, tyckte jag och kunde kryssa mitt 26:e EU-land. Jag var nyklippt och nyskild och dessutom slutade jag med kött. Det fanns inga argument kvar för att underhålla industrin bakom detta märkliga att föda upp djur, hålla dem i fångenskap och sen döda dem för att äta upp dem. Både etik och klimatfrågan blinkade med starkt rött ljus. Några veckor tidigare hade jag sagt just det till min kollega Karolina och hon sa helt enkelt till mig att sluta äta kött. "Ja, efter nyår", svarade jag. Och så blev det, med början på Malta.  Och det håller och det funkar. I vardagens enkla enkla pasta, precis som festens vackra anrättningar och resornas orientaliska snabbmat och kryddstarka grytor. Jag känner att det är rätt. Missionerar inte, men är i någon mån en del av den förändring jag vill se.