13 januari 2019

Anders och Annie, om otrohet och exklusivitet

Egendom är för det mesta stöld, i alla fall om det handlar om andra människors känslor och kroppar. Till och med löften sviks när saker ändras eller för att saker inte ändras. Och eftersom du i hög grad blir till mötet med andra, så får du vara möjligen vara noggrann med vilka du möter. I dokun om Anders så sägs det att han är en player och en solochvårare. Och att han är så snygg. Det senare är såklart subjektivt, det jag ser är snarare en lätt åldrad backslick och inte guds gåva till dem som tänder på män. En kliché av bekräftelsebehov, dessutom. Men det är knappast olagligt eller något en ska bli hånad och uthängd för.  Annie är en kvinna som jag inte egentligen har så mycket till övers för rent politiskt. Men hon är knappast otrogen hon heller, för hon har inte lovat evig exklusivitet. Den sortens löften finns inte. Allt kan hända, som klyschan säger. Bollen är liksom rund. Anders är ingen douchebag, Annie är ingen Quisling. Du kan aldrig kräva att få äga någon annan människa. Och tänk efter, är inte just det de fina i alla sorters relationer, att du just nu och här blir vald för den du just nu och här är?
Att du sen väljer bort och väljs bort emellanåt, att du kanske är en av flera vänner, kärlekar eller samarbetspartner hör till livet. Sen kan vi såklart kräva ärlighet, men vill du verkligen veta allt om någon. Vad finns då kvar?

Inga kommentarer: