En gång friade jag via MSN. För nytillkomna tittare kan jag berätta att det var typ messenger före Facebook. Hon svarade ja. Ringar köpte vi sen tillsammans i ett köpcentrum. Det var fint. Inte en enda gäst bjöds in till bröllopet, däremot sms-ade vi alla efteråt. Både frieriet och bröllopet var något av det mest romantiska jag företagit mig. Romantik, men samtidigt jämställdhet, liksom. Det är väl vad alla önskar, tänkte jag. Men, nej. Jag hör från nära och långt borta hur unga män lägger ett halvårs besparingar på att köpa en dyr ring och sen går ner på knä framför en intet ont anande ung kvinna och friar. Känn ingen press, liksom. Jag begriper det inte, men det är ju mycket jag inte fattar. För mig är den sortens konstiga seder oförenligt med jämställdhet och feminism. Och därmed inte romantiskt i min bok. Beslut om att leva ihop och lägga pengar på bling istället för en rolig resa tar en tillsammans. Det vill säga inte alls, om du frågar mig. Om en nu tvunget vill gå ner på knä framför någon, så finns det roligare saker att ägna sig åt. Minst sagt.
Sen kan jag trösta Ebba Busch Thor med att könen och könsrollerna inte alls håller på att suddas ut, vilket hon ju lyfter fram ständigt och jämt. Även 80/90-talistföräldrar köper rosa till flickor och blått till pojkar och flickorna rider och dansar, medan pojkarna spelar fotboll och GTA och "Nej, Anders du kan inte ha örhänge, för du är pojke!"
Saker förändras inte så fort, om alls. Feminism och jämlikhet är handling och inte ord och det handlas mycket lite, även om det pratas desto mer. Det är inte genom att lajka på nätet eller genom diskussioner vid middagsbord eller i personalrum, som du utmanar normer, om nu någon trodde det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar