13 november 2017

Kollegor, sluta skamma mamma!

Jag blir lite trött på det där. I diskussion efter diskussion om förskolans villkor glids det efter bara några minuter eller inlägg över i att skamma mammor, att antyda att om inte mammorna lät barnen vara i förskolan, så skulle allt vara så mycket bättre. I ett huj blir den snällaste förskollärare till den rabiataste kristdemokrat Och värsta familjefundamentalisten. Det är fascinerande. Jag har svårt att se någon annan verksamhet i samhället ha anställda som på fullt allvar önskar att brukarna inte brukade så mycket. Tänk er en bibliotekarie som tycker att folk inte skulle låna så mycket böcker, utan istället titta mer på TV. Eller om ett fotbollslags tränare skulle säga att, nä kolla ni på ishockey istället, för mycket fotboll är inte bra för er. Nej, det skulle inte hända. Det är något med vårt självförtroende i yrket som brister. Den som är avslappnad och stolt över sitt yrke är glad om barnen är där. Den skiter i vad föräldrarna gör på dagarna, om de jobbar hårt, går på gymmet eller solar sig i parken. Det är liksom inte vår sak. Som gammal pappa i förskolan har jag förstås aldrig blivit skammad för mitt dagliga värv. Tvärtom har jag mötts av förskollärares och barnskötares tindrande ögon, för Anders han var ju en fin pappa som tog del i sina barns liv. Ja, det var ju det där med svordomarna som jag skrev om en annan gång, men annars inget. Det är mammorna som borde jobba deltid eller i alla fall vara hemma med barnen mer. Så blir vi som ska öppna dörrarna på vid gavel för barnen och lätta på trycket för föräldrarna istället en upprätthållare av ett gammalt och dumt system. Inget vidare systerskap, kanske, och inte heller strålkastarljuset på det som borde förändras, barngruppers storlek och löner och resurser.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag tror inte att man bara lägger skulden på mammorna, utan på båda vårdnadshavare. Fröskolan är en plats för barnen vars föräldrar arbetar, studera mm. Detta är inte en förvaring där man bara lämnar och går utan man har faktiskt ett ansvar för att se till att följa förskolans regler också . Om en föräldet inte kan ta hand om ett eller två barn själv varför förvänta sig att det blir bättre med 3 pedagoger på 15 eller 22 barn med kanske en eller två barn i svårigheter. Tror man på fullaste allvar att detta barnet har det bättre där 8h om dagen medan en av vårdnadshavare fikar eller så. Vems bästa är det man ser till då? Har man valt att sätta ett liv till världen så har man också tagit ett beslut. Barnet har inte valt detta själv.