Jag är precis klar med Billybokhyllan. Nu står den där och väntar på Strindberg och nobelpristagarna. Strindberg, därför att han borde fått Nobelpriset, men han var ju i luven på akademin, så det var ju inte aktuellt. Snart ska jag packa upp min nya fåtölj, den som jag ska sitta och läsa i. Det blir bra. Mitt liv är gott, men jag vet att en kan falla snabbt. Jag har varit långt ner och rest mig igen, jag har somnat på en parkbänk och jag har vaknat på sjukhus av att nattpersonalen rusat in för att de trodde jag skulle dö, jag har suttit i krismöten på skolor, när lärare och ledning inte fattat att mina äldsta barn har npf, utan fortsatt tjata om att hen ska komma ihåg penna och block.
För mig finns inget annat än att möta livets makter vapenlös. Det är bara att kapitulera inför det. Du är aldrig beredd.
Jag tror på politiker utan skyddsnät, tror att vi behövs, vi som fått vända på slantar, vi som fått be om hjälp och grundligen misslyckats emellanåt.
Allt kan du inte läsa dig till. Somligt lär du dig bara på livets eget universitet.
Därför kandiderar jag i valet.
Politik får inte vara en karriärväg, får inte vara något du behöver för att betala amorteringarna. Politiker ska inte förstå vanligt folk, de ska vara vanligt folk, med idéer, drömmar, mod och envishet.
Därför är jag beredd att ta ett steg fram om det behövs. Linan är spänd och jag tar ett steg i taget. Utan skyddsnät.
Medlemsomröstningen i MP-Malmö är igång. Snart ska även regionen välja sina toppnamn. Jag ställer mig till förfogande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar