"Well, it's always been my nature to take chances
My right hand drawing back while my left hand advances"
Ja, du kan du, Dylan och det var väl därför du fick Nobelpriset förra året till min dotters förskräckelse och min äldste sons klang och jubel. Dottern jämförde Dylans samlade texter med Pluras kokbok, men sonen såg äntligen en nobelpristagare, vars texter han läst, apropå läslovet.
Nu följer Dylan mig i öronen hela vägen från Bulltofta förskola till mäklarens kontor och sjunger Angelina, Angelina och nere på mäklarkontoret sitter två lyckliga människor och väntar på nycklarna till Bergsgatan 35. Nu är drömmen över för vissa och precis påbörjad för några andra. Det är vemod i höstrusket när vi väntar på att banken ska höra av sig och säga att lånen är lösta och pengarna insatta på kontot, vemod, underskrifter och svagt ljummet kaffe. Marknaden har svalnat, säger mäklaren. Ja, nog fan har den det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar