23 augusti 2017

På en gräsmatta i Beijers park

Just här där jag sitter och äter  sommarens sista Magnum satt jag för en hel drös år sedan på en filt med en kvinna jag mött via bloggen. Sånt hände nämligen pre Facebook och det kanske kan hända än, vad vet man?

Hon var en mycket speciell människa som skiftade inriktning oftare än David Bowie i hans krafts dagar och det var inte riktigt lätt att veta vad hon egentligen stod för. Ändå gillade jag henne och vi fyllde en funktion hos varandra, vi berikade varandra på ett odefinierbart sätt. En gång firade vi nyår ihop. Hon gick och la sig före tolvslaget och jag satt och läste feministlitteratur.
Raka motsatsen är de gamla bekanta som står och stampar exakt på samma plats som när vi lärde känna varandra. Samma låtar, samma nyårsfester, samma partners och samma sätt att ta emot världen. Lika spännande som ännu en säsong av morden i Midsummer.

Själv vill en ju tro att en utvecklas lagom, men håller fast vid sina grundläggande värderingar. Vetefan om det stämmer. Jag tycker jag gör samma misstag om och om igen.

Här i Beijers park breder andra människor nu ut filtar och lär känna varandra och blir viktiga i varandras liv, kanske bara för en stund. En kvinna i ljust lockigt hår rastar en hund och sju barn i gula västar skrattar och blir ropade på av en pedagog. Alltid händer det något.

Inga kommentarer: