28 augusti 2017

Den jävla alkoholen

En vän och jag gick och såg på fotboll på en sportbar. Det var mitt i ett ödsligt halvt utrymt köpcentrum och i själva sportbaren var det avslaget. Men matchen var spännande och det var goda burgare. Bakom oss satt en man och en kvinna och deras barn. De vuxna hejade och drack och barnet var mest tyst. Mannen hade långa berusade analyser av matchen och kvinnan försökte provocera mig en aning när hon hörde min dialekt.

Den jävla alkoholen, tänkte jag. Och så tänkte jag på att de säkert var kärleksfulla föräldrar, men att barnet ändå växer upp med svek och osäkerhet som vardagsmat. Hon som så många. Och alkoholism blir aldrig bättre av sig självt, det blir bara värre om en inte lägger av.

På torsdag ska kommunfullmäktige äntligen besluta om en mer restriktiv hållning när det gäller att dricka för skattepengar. Som ni vet föreslog jag det redan för 21 år sedan och från höger till vänster fnissades det åt mig. Nu får jag nästan rätt. Men borgarna vill även i fortsättningen se alkoholen flöda för skattepengar. De förstår liksom inte att varje alkis börjar med ett första glas, att tillgången gör alkisen, att vi är inte en särskild sort vi som måste avstå.

Den lilla flickan på sportbaren är för mig långt viktigare än dryga borgare som låtsas att en drog är kultur och tradition. Så kan saken sammanfattas.

Inga kommentarer: