06 augusti 2017

Del 9. Goliat. #tiolåtar

Satt och pratade med en kollega i fredags i personalrummet. Så länge att jag fick en verbal reprimand av en annan kollega, trots att det var få barn på plats och allt rullade på. Vi pratade om detta med att lyssna på barns berättelser, samtala och därifrån ta allt vidare, att starta förändringen där i varje liten människa. Även om jag idag ska gå i pridetåget och det är bra och måste finnas, så är det inte se bombastiska uttrycken som förändrar. Världen behöver färre paradgator och fler stigar där man kan gå sin egen väg.
Det är inte de stora projekten och skryt på väggarna som är kvalité i förskolan, det är mångfalden som får vara mångfald, det lilla barnet som för första gången skördar tomater eller brer en macka, som hävdar sin åsikt inför hela gruppen, killen som för första gången vågar ha sin snygga rosa klänning och så ser det ut i hela samhället. Kvinnan som lyckas lämna sitt destruktiva förhållande, de älskande som vågar gå hand i hand tvärs igenom Rosengård Centrum, trots att de stämplas som syndiga, min äldste son när han bjuder en liten unge på godis i affären, när hans pengar inte räckte, du som står upp mot homlfoberna på läktaren och förstör släktmiddagen genom att säga emot din kusin när han använder n-ordet.
De små stegen, den växande självkänslan, möten, samtal.
Godhetsapostlar, PK-troll, batikhäxor, Sverigefiender och lösaktiga, kom och gör er grej.
Så besegrar vi Goliat.

Inga kommentarer: