Jag är ingen större mediastrateg. Åsikter och tweets poppar upp som det heta vattnet i en isländsk geyser när man minst anar det. Det är inte alltid strålande formulerat heller, är jag rädd. Inte sällan bråkar jag med fel snubbe och citat rycks ut och sparas och kastas sen i ansiktet på mig när man tror att det kan göra som ondast. Man får räkna med sånt när man syns i offentligheten. Det är priset för lusten att vara ute i luften. Snackade just mediastrategi på fullmäktigegruppen i tisdags och jag var full av åsikter. Sen skickade jag in disclaimern: "Ja, jag vet att ni tänker: det där kom ju ur rätt käft." Alla skrattade. Annars varvar jag väl ner lite och försöker att låta bli att hamna i konflikter. Ska ju resa till USA på måndag. Ingen behöver påpeka att jag är priviligierad. Det vet jag. Jobbet eller vad det är har drivit på stresshormonerna under någon månad nu, men jag behöver i alla fall inte fly, huka och söka skydd i det okända. Det hampar sig så att jag läser en roman om spanska inbördeskriget samtidigt som Malmö FF spelar mot Real Madrid, det gamla fascistlaget, vilka tydligen har kids från orten bland sina fans. Vilse far världen. Man minns bilder på Franco med glajor och den fåniga mössan. En grym jävul, fullt i klass med Assad och grabbarna nere i Mellanöstern. I dagarna är det 40 år sedan han beordrade sina sista avrättningar. En månad senare dog fanskapet. Spanien har haft en stor plats i mitt hjärta. Jag och eb vän kuskade runt där ett halvår, från norr till söder, från öst till väst. Levde på vitt bröd, billigt rödvin och ägg som vi köpte på marknaden och kokade i ett trangiakök. Folk tittade konstigt. Vi såg ut som hobos, långhåriga och pch i slitna kläder. En gång på fyllan i min ungdom försökte jag vinna en tjej genom att hitta på att min morfar krigat i Spanien. Så var det inte, han var sjöman och föll offer för en tysk torped. Nog så dramatiskt. Och jag vann inte den där tjejen heller, lika lite som MFF vinner över över Real Madrid. Förresten, tycker ni jag skriver bra, så är det bara för att ni inte läst min dotter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar