Två saker kan hända om V och deras systerpartier får tillfälle att styra en stad eller ett land. Antingen blir de socialliberaler eller så går det åt pipan. Det första exemplet stavas Fagersta och det andra Venezuela. Ingenstans blir det som i pamfletten som damp ner i brevlådan häromdagen där de lovade att genomföra allt som rött och grönt någonsin lovat i Malmö. Att de i praktiken gärna byggt motorvägar glömmer de att berätta, det gröna hos V sitter ytligt som vattenfärg på en husvägg och deras omskrutna antirasism hindrar dem inte från att skrika slagord ihop med antisemiter. Tror dessutom att ödmjukhet kan vara lite fint även för dem. Ingen har alla rätt. Ju högre din häst, desto smärtsammare ditt fall. För hästen skenar och stegrar sig om du inte kan tygla den och inte vet att använda skänklar. Det finns inga gator av guld i sikte någonstans, det går inte att räkna ut hur allt ska bli, vi är människor av kött och blod och vill bestämma själva. Jag har den djupaste respekt för socialistisk övertygelse, precis som för mycket annat, men min analys blir: det har prövats och det funkar inte. Socialismen är vackrast i sångerna. I Fagersta blir V-styret en liberal vanligt pragmatisk kommunledning och i Venezuela saknas såna enkla saker som dasspapper på affärernas hyllor. Och i Malmö gick V över från förhandlingar till flygblad, när ekonomin blev sämre och det behövdes prioriteras, i nöden var de inga vänner. Det är klokast att låta dem fortsätta med sina paroller. Makt och V går inte ihop så bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar