Här bojkottas inte

Samma dag som vi tänder ljus för att hedra mammas morbror Tage och alla andra hjältar som hjälpte danska judar att fly över sundet så träffar några internationellt sinnade partivänner representanter för den rörelse som åter vill bojkotta judar. Det gör mig ledsen, såklart. Israel, igen. Av alla världens stater. Få menar att vara antisemiter, men effekten blir ändå antisemitisk, eftersom det troligen inte är de 20 procenten muslimska israeler som ska bojkottas.
De araber i Hebron som hissar naziflaggor och skanderar "Stäng Guantanamo - öppna Auschwitz" är bara offer som inte kan ta ansvar för sina handlingar. Ingen bojkott där heller.
Men vi behöver inte fördjupa oss mer i just den fråga som vi så ofta talar om här i tankesmedjan, utan lämnar den med förhoppningen att förhandlingarna som pågår leder till en varaktig fred.
När jag var på internat med nämnden och vi diskuterade samrbetsprojekten med Kina så undrade jag ändå om någon alls funderat på frågan om att bojkotta denna brutala diktatur där nackskott bokstavligen är billigare än fallskärmsavtal, för att travestera en gammal slogan. Nej, det hade ingen tänkt på, lika lite som Saudi-Arabien bojkottas eller Arabemiraten där man kan fängslas och dömas för exempelvis sex utom äktenskapet.
Om vi börjar bojkotta och är konsekventa så blir listan väldigt lång. Det är nog tom så illa att de flesta av jordens länder skulle hamna på den. Till vilken nytta?
Jag har heller aldrig hört att inställd handel öppnar för fred och samarbete. Rätt så tvärtom. Ömsesidigt utbyte skapar kontakter och samtal som sprider demokrati och välstånd. Klimatfrågan behöver alla aktörer den kan få, vi har inte råd att vara kräsna.
Jag snackar med judar, muslimer och kristna. Diskuterar politik med höger, vänster och mittenfolk.
Handlar varor från Malmö, Palestina och Kuba. Här bojkottas inte. Här handlas och samarbetas.