Vem är rasist?

Det där med vem som är rasist och hur de ska bemötas är en ständig källa till huvudbry. Det bästa hade varit om det fortfarande var nittiotal och alla kända rasister hade rakade skallar och brände kors och förnekade förintelsen. Inte ens då var det tyvärr hela sanningen. 1994 uppmärksammade jag i en interpellation att Malmös nattklubbar inte släppte in mer än "en viss kvot" svarta för att "de andra gästerna ville ha det så", som det hette. Och allt snack om att stänga gränserna för flyktingar från Balkan får dagens diskussion att kännas som en västanfläkt.
Viss rasism möter förståelse, medan annan fördöms på stående fot, medan ytterligare annan rasism nödtorftigt maskeras som något annat; kritik mot vissa länder eller "familjer" eller så.
I Malmö där jag lever och verkar möter t ex antiziganism och antisemitism förståelse även från beslutsfattare, precis som flyktingfientlighet bland äldre som "inte känner igen sin stad", trots att stan självklart alltid befinner sig i förändring.
Men det där är dumheter från början till slut, det är infantilt och okunnigt att döma människor på grund av deras ursprung eller utseende. Ju äldre någon är, desto större anledning har jag att förvänta mig.mognad.
Det vore enkelt och bekvämt om rasismen bara fanns i det lilla järnrörsgänget och deras förvirrade fanclub. Men det finns som sagt både här och där, från höger till vänster och från fattig till rik, från svenne till blatte. Det är bara att dagligen och stundligen konfrontera.