Beröringsskräck inför människors tro

Om skolavslutningar i religiösa lokaler har jag skrivit här. Egentligen finns det inte så mycket stt tillägga i sak. Som jag ser det tar vi inte människors tro på allvar om vi ägnar oss åt religiösa riter bara för att det är gammalt och fint eller för att jag i alla fall inte tagit skada av det, som folk brukar säga om saken i aftonbladet. I år får vi som anser att skolan ska vara religiöst neutral moteld. Skolan är inte neutral i andra frågor, så varför är inte kristen propaganda tillåtet, gnälls det. Nej, skolan ska lära barnen att demokrati är bättre än diktatur och skolan ska fostra bort från stereotypa könsroller. Så har riksdagen i enighet beslutat. Det innebär inte att det är förbjudet att leva traditionellt och det är inte heller förbjudet att vilja avskaffa demokratin eller att motarbeta tankarna om människors lika värde. Men i skolan ska det möta motstånd från katederhåll. Och i förskolan säger jag emot.

Men bilden av en skola/förskola som är ängslig och inte vågar hålla fast vid traditioner stämmer inte alls med det jag ser. Ängsligheten och beröringsskräcken rör snarare människors tro och det som kallas kulturella skillnader. Lucia och skolavslutningar är samma slentrainmässiga Ute är mörkt och kallt och blomstertid som alltid. Däremot passar man ner på allt som har med gud att göra på riktigt. Barnen som inte får äta annat än halalslaktat kött kallas vegetarianer och när jag tar med nyfikna rosengårdsungar in i såväl katolska kyrkan, som Västra Skrävlinge på andra sidan motorvägen, så är det ytterst kontroversiellt. Men min uppgift som pedagog är bland annat att ge ungarna redskap att själva navigera i livet och då måste man få möjlighet att konfrontera sina tankar med andras. Diskussion och tankar är bara farliga för dem som vill begränsa människors frihet. För oss andra är det bara en tillgång.