Så långt från terrorism en kan komma

Taktiskt är det såklart oerhört smart av djurindustrin och det klimatblundande etablissemanget att få debatten om djurhållning och vad som ska till för att klara klimatmålen att handla om några knäppskallar som hotar snälla, men omedvetna bönder. Ibland kallas sånt för att bygga halmdockor. Skulle inte förvåna mig om de anlitat en PR-byrå för ändamålet. Så brukar det gå till. De som ägnar sig åt olaga hot eller sätter eld på ladugårdar ska såklart lagföras för det. End of story. Och vad du själv vill göra för klimatfrågan är en sak mellan dig och ditt samvete. Eller mellan dig och kommande generationer, om du så vill. I det sammanhanget är vi några som förutom att bilda opinion och fostra ungar också delvis lagt om vår livsstil. I det ingår att äta mindre kött eller inget kött alls. För mig står det dessutom klart att det är fel att ta odlingsbar mark i anspråk för att odla grödor som en sedan serveras till djur i fångenskap som sen dödas för att bli mat. Andra må se det annorlunda, men så tycker jag. Att i grunden inte vilja att några individer lever som fångar står jag för, men jag äter för all del ost och glass. Även min sol är fylld av fläckar.
De andra sakerna som jag gör för klimat och miljö är att återanvända, inte bo onödigt stort och att undvika fossila transporter. Men visst åker jag bil ibland. Det finns det utrymme till. Saker är inte helt svarta eller vita.
Om vi alla drar några strån till stacken så kan det fixa sig. Ingen kan göra allt, men alla något. Och att rädda planeten och samtidigt må lite bättre är så långt från terrorism en kan komma.