Partiets segrar och dödgrävare med stora egon

Min cykel är trasig. Det betyder att jag måste promenera till jobbet varje dag. Det tar en oherrans lång tid, men å andra sidan hinner jag se och fundera en hel del på vägen och det är bra. Nere på Amiralsgatan går bussarna i egna körfält mitt i gatan och vid Moriskan har en parkeringsplats blivit till en samlingspunkt för foodtrucks. På den närliggande Friisgatan får bilarna flytta på sig för att människor ska få plats. De gröna förändrar Malmö. Kanske inte lika snabbt och mycket som vi vill, men att vara nöjd är att ge upp, hungern efter mer av en bättre värld är det bränsle som vi drivs med. I en annan del av stan ser vi gröna till att antirasism och kampen mot hederskulturen hamnar på att göra-listan, det senare först möjligt efter V:s uttåg ur styret.
Ja, jag vet att jag skryter och det är kanske inte så fint. Men det behövs när det mesta jag annars läser handlar om hur oerhört misslyckade och svekfulla vi gröna skulle vara. Jag förstår att det talas om kris, trots att jag var och varannan dag ser miljöministern, min vän Karolina Skog, berätta om det vi gör i regeringen för att exempelvis haven ska vara fulla av fisk och inte plast. Att slagordsvänstern är på oss för att vi inte ännu gjort allt de drömmer om (men aldrig lyckats med själva) är lätt att leva med och att borgerligheten tycker att vi är taskiga mot män i bilar kan jag också gäspa bort.
Däremot blir jag förbannad när jag öppnar min webbläsare och ser samma två-tre stora egon hugga sitt eget parti i ryggen gång på gång. Det är fan helt skandalöst. Det kan hända att man i någon fråga hamnar på kant med sitt parti, eller att man tycker att någon är olämplig för ett visst uppdrag, men då framför man det med kärlek och respekt.
Är man så i grunden missnöjd med partiets arbete som några tycks vara, så får majoriteten visa dem var utgången är.
Väl medveten om att jag bara är en enkel barnpassare från Biskopsgården och inte fint född kille med en cv längre än innehållsförteckningen på en GB-glass, tar jag mig friheten att säga: antingen är du med eller så är du emot.