Det var den 14 maj (#äktenskap #Israel)

Maj är full av datum som tatuerats in i min hjärna av olika anledningar. Den fjortonde är ett av dem. Det var min första bröllopsdag, ett enkelt borgerligt bröllop på rådhuset i Malmö och middag hemma på Nydala, där vi råkade bo under några år.  Detta var långt innan folk gifte sig som om de vore kungligheter eller Andie McDowell i fyra bröllop och en begravning, så det var enkelt, men trivsamt. Jag vet inte vad det bröllopet skulle bevisa eller förändra, kanske att vi trots våra snabbt uppdagade olikheter kunde hålla ihop? Jag vet verkligen inte. Fem år senare lämnade vi in skilsmässoansökan på ett handskrivet papper till Malmö tingsrätt. Det är som det är och alla konflikter är nu bilagda, allt från då är bara en trögflytande ström av minnen, även det som rann häftigt och kändes väldigt viktigt att bråka om då.  Vi är vidare sedan länge.
Sommaren efter skilsmässan åkte jag för första gången till Israel och det blev ett lyckligare förhållande än mitt första äktenskap och Israel grundades också den 14 maj. Fortfarande är det inte bra för den politiska karriären att trivas i Israel, särskilt inte här i Malmö, och också jag hade fostrats politiskt att tycka illa om Israel och istället gulla med de korrumperade medeltidsregimer och rörelser som vill störta henne. Men jag kom ut som Israelvän, som det heter. Jag sveptes in i värmen och dofterna av kryddor och nybakat bröd, knattret från alla mopeder och synen av Tel Avivs långa strand och Jerusalems höjdskillnader och andäktighet.
Det är lite lustigt, inga av de tusentals svenskar som varje år turistar i Thailand eller Turkiet blir någonsin associerade med militärdiktaturen i Bangkok eller den galne Erdogan, men att gilla den enda demokratin i Mellanöstern är en skam. Jag är grön, vänster och feminist och vore jag israelisk medborgare så skulle jag med glädje rösta bort landets nuvarande regering, precis som jag röstade bort Reinfeldt. Och jag skulle kunna göra det, vilket är mer än man kan säga om verkligheten hos Israels grannar. Det finns finns dubbla standards och de handlar såklart om att Israel som enda land på jorden är en fristad för folk med davidsstjärnor i hjärtat eller i en kedja runt halsen. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att det en dag blir fred i regionen.
Men det riktiga svaret på frågan om varför jag föll för Israel är lika knepigt att formulera som svaret på frågan om varför jag fallit i kärlek med några och inte med andra och varför jag en gång gifte mig just den 14 maj. Känslor, dessa okontrollerade, bångstyriga krafter.