Döm inte och du ska inte bli dömd, var det inte så han sa, den där rabbinen från Nasaret? Nog dömer jag ibland, inte minst har jag väl dömt de där riksdagsledamöterna som röstade för att stänga gränserna och lägga ner direktförbindelsen mellan Köpenhamn och Sverige. Så är jag ju inte den där Jesus heller, försvarar jag mig. Och rätt ofta blir jag själv dömd. Under förra året utkämpade jag till exempel en verbal strid med feministiskt initiativs ersättare i kommunfullmäktige. Frågan handlade om hur jag kunde äta kött och samtidigt bry mig om klimatet. Jag tycker det går ganska bra, var och är mitt svar. Men kött och flyg är mina svaga punkter i renlevnadstävlingen, det är sant. Jag har svårt att inte längta efter en saftig burgare med tillbehör och det sköna ljudet av jetmotorer som drar igång och känslan när planet lyfter och drar iväg med mig någonstans. Jag undviker det senare om det går tåg till platsen jag vill besöka, men jag väljer inte bort resmål för att slippa flyga. Jag, arme syndare. Jag gissar att det inte kompenseras av att jag inte åkt bil sen i somras eller att jag avstår från samtliga droger. Men det kanske får vara så, då. Om jag ska ägna min energi åt att i alla sammanhang vara ett dygdemönster, så kanske jag tappar tråden i det viktiga jobbet att bygga om systemen. Jag tänker att det goda inte måste vara det bästas fiende. Eller så hittar jag bara på bortförklaringar. Kött och flyg är ju som sagt mina svaga punkter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar