Stödja kvalitet?

På jobbet fick vi besök av kvalitetsstödjare. Det är modern förskolelingo och det betyder att några för ändamålet särskilt befordrade kamrater åker runt och studerar väggar och datorer på förskolorna för att på bästa sätt tillse att all förskoleverksamhet håller måttet. Man kan fundera på det av många skäl. Förskolan är trots allt en verksamhet som både är populär och lyckad. Problemet är troligen inte brister i kvaliteten i första hand, snarare att platser och rekrytering av personal inte svarar mot efterfrågan. Och höga sjuktal bland oss som jobbar där. Men. Det finns rätt mycket av passiv aggressivitet i dagens förskolevärld, liksom på högskolan där våra nya kollegor utbildas. Det heter att det inte finns rätt eller fel, vilket i praktiken innebär att man måste lista ut själv vad som borde göras, vad som är, ja, rätt och fel. Inget kommer lätt. Ganska stark ideologisk rätlinjighet kommer i postmodern förpackning. Att inspektörer kallas "stödjare" är i samma anda och inte så förvånande. Man låtsas liksom inte om dogmer och hackordningar, trots att de finns hos oss som överallt annars. Man kunde lika gärna haft militära grader, det hade inte gjort någon skillnad. Snarare hade det gjort livet mer tydligt.
Nu gör det inte mig så mycket att min verksamhet inspekteras, jag gör det jag tror och tycker är rätt, så långt jag förmår. Det stöd kvaliteten i verksamheten kunde behöva är snarare fler händer och fötter på golvet, om du frågar mig. De så upphaussade dokumentationerna kommer i andra hand när jag har tid och jag tänker inte styra verksamheten mot sånt som lätt låter sig filmas eller fotograferas eller kollas av besökande inspektörer. En kram, några tröstade ord och allt det där man måste lära sig genom umgås och leka, går före flashiga dokumentationer fem dagar i veckan. Och mer tid har jag ju inte. Vill Malmö stads förskoleverksamhet ha det på ett annat sätt, så får de beordra mig. Eller stödja, menar jag förstås.