"Antiromska beslut"

Helt i skuggan av regeringens moraliska haveri i migrationsfrågorna och de korkade gränskontrollerna lever ännu frågan om de EU-migranter som som vistas i Malmö. På twitter har jag ännu en gång hamnat i polemik med en vänsterpartist som hävdar att Malmös rödgröna styre för en antiromsk politik och att V då inte skulle göra det. Det senare är sant, för den som inte gör någonting gör ju såklart inte fel. Jag frågar om vad det är som skulle vara antiromskt och får till svar att campare i stadens parker avvisas och att de som ockuperade tomten Brännaren 9 även de avvisades från platsen. Det finns självklart inget antiromskt i det. Ingen får tälta i parken, ingen får bygga sig hus på någon annans tomt, må det vara romer eller göteborgare eller nån som definierar in sig i bägge eller inga av dessa kategorier. En annan diskussion är hur och var vi ska stödja folk som har det knepigt och kommer till Sverige för att tillfälligtvis söka lyckan. Det är knappast entydigt hur man är mest solidarisk.
När jag så undrar vad V gör där de styr, exempelvis i Degerfors där de är största parti, så uteblir svaren. Antagligen lever man inte vid makten som man lär i opposition. Det är okej att önska mer än man kan leverera, vi gröna har i regering blivit väldigt varse det. Men normal hederlighet kräver i min bok att man säger det rakt ut och att man kliver ner från sina höga hästar. Malmö mår bra av en konstruktiv vänsteropposition. Men blir det inte mer än trötta slagord och dumma beskyllningar, så kan det faktiskt kvitta.