Jag hänger mycket på nätet. Så mycket att jag borde veta bättre än att blotta mig för mycket. Så tänker jag, precis som jag skrev i fredags. Men så ringer dottern och säger att jag ska stå på mig och att ingen hon pratat med gör samma absurda tolkningar av min slängda bloggpost som identitetspajasarna i V-Malmö och deras utomparlamentariska svans. Man undrar kanske hur det ändå kunde se ut som om det stormades mot mig. Jo, det är ju det där med ekokammaren. Folk med tvärsäkra vänstervärderingar ropar högt bland likasinnade och de peppar varandra att skrika högre och högre. Och man tror att de egna kretsarna är ett tvärsnitt av befolkningen och att hela Malmö faktiskt hatar polisen eller Anders Törnblad eller så. Ingen säger emot, för ingen som skulle kunna säga emot släpps in i värmen. Ungefär som det ser ut i de miljöer som skapade Peter Mangs och Anders Behring Breivik, fast självklart med radikalt andra värderingar. Botemedlet mot fanatism är att vistas ute i världen och aktivt lyssna på vad andra har att säga. Så. Gjort är gjort och slängt förblir slängt, men för framtida bruk är sanningen att det inte är jag som ska ångra mina ord och slänga mina bloggposter. Det är du som ska komma ut ur ekokammaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar