Judar dör om de står försvarslösa

Minnet av kristallnatten och novemberpogromerna är minnet av hur en liten, oftast väldigt anonym och assimilerad etnisk minoritet fick hela sin tillvaro krossad. Det visar att för rasisterna är du aldrig tillräckligt assimilerad och gruppen du tillhör är aldrig tillräckligt liten. Du gör rasisterna förnär genom din blotta existens.
För många av de få europeiska judar som överlevde förintelsen ledde den insikten till att man gav upp drömmarna om att kunna leva som jämlikar med andra i Europa och istället anslöt man sig till sionismen: idén om en judiskt stat i delar av det historiska hemlandet Eretz Yisrael.
För mig är pacifismen nästan medfödd och jag har spenderat år och dar i rörelser som bekämpat kärnvapenrustningar och vapenexport. Det tar därför lite emot att säga att jag förstår hur man resonerar i Israel och jag tycker nog att alla som  presenterar sig som antirasister, fredsvänner och intresserade av Mellanöstern ska testa och ställa sig en stund i den andres skor. Det betyder såklart inte att det judar och israeler gör står över all kritik. Israel har av och till gjort saker värda att ångra, även om deras skuld vida överdrivs, men ett minne av kristallnatten kan ändå vara att judar dör om de står försvarslösa.