29 november 2015

Bilden av min mormor

På Facebook dyker det upp en bild på min mormor, ty denna dag den 29 november skulle hon fyllt 107 år. Hon är vacker på bilden, en tjugotalsskönhet och vi ser spår av min dotter och självklart min mamma i henne. Generna går aldrig ur. Hon är mörk som vi. Men om man tror att mormor gick omkring och var vacker hela dagarna, så misstar man sig. Hon var en hårt arbetande kvinna som hade ganska lite tid att vårda sin skönhet. Det var fabriker med buller och smuts och på slutet hemtjänsten som hon i sammanhanget såg som rena semestern. Sen svek hälsan och demensen satte in och hon fick själv utnyttja frukterna av den välfärd hon varit med och slitit ihop. Mormor var ensamstående ogift mamma under en tid då normen skavde på ett sätt som få kan föreställa sig idag. Det ger ju perspektiv på tillvaron och på de krav som framförs, men också insikten att inget är självklart och att inget kommer gratis. Men min mormor var mest snäll. Ingen uttalad kämpe, direkt. Hon läste sina böcker, lyssnade på radion och köpte en halv special till mig på Vågmästarplatsen när jag bad henne om det.

Inga kommentarer: