Kan lugnt säga att Knud den store lämnade mig berörd. Man orkar liksom inte med att se livslögner, svek, misslyckanden och till sist den jävla alkoholen, den enda djävul vi tror på och dyrkar i vår del av världen. Att det sen är Knuds dotter som skrivit boken gör inte saken lättare. Barnen som man vill vara en hjälte inför ska inte behöva se en förnedrad och hjälplös. Nu vet jag att det som så ofta i dessa dagar är hittepå based on a true story, men det räcker att det kunde vara sant. Knud följde sin dröm som man ska göra och se vart det ledde honom. Till en likkista redan vid 59 års ålder. Han fick aldrig skrivit sin stora roman. Inte många får det. Nu kommer tolvåringen in och jagar efter kaninen som inte vill gå in i buren. Så mycket för dessa storslagna tankar. Idag har jag dessutom varit en tråkmåns som hellre bygger cykelbanor än obskyra konstverk. Ikväll börjar jag på en ny bok och vaknar klockan sex i morgon bitti baknykter. Mig ska dom inte få. Lever inte min dröm, lever min verklighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar