Nisse i P1 och vår stad

Det regnar nästan jämt i stan där jag bor. Så har det alltid varit. Regn och blåst. En av de jag delar den här staden med heter Nisse Hellberg och ingen är väl Malmös uttolkare som han. Han och hans band Wilmer X var också de första jag såg och lyssnade på när jag kom hit. Det var i skiftet augusti/september 1983 som jag tog Malmö till mig, närmast på impuls, för något skulle jag ju göra. Malmö blev en anhalt på vägen. Här skulle jag inte stanna. Stan var på dekis, det var mängder av tomma tomter där det legat hus som rivits, men ingen byggde nytt, för få flyttade hit.
Min kompis Björn som gjorde lumpen i Kristianstad kom ner och vi såg IFK Malmö som då låg i andradivisisionen i fotbollen förlora på ett halvtomt stadion. På kvällen skulle vi gå ut, men vi hittade inga ställen som både var öppna och trevliga. Det var tomt på gator och torg. Det fanns ingen som helst anledning att stanna här. Men stannade gjorde jag ändå och så kom den där kvällen i mitten av september då jag såg Wilmer X ute på KB som då låg halvvägs till Limhamn. Det var ju jävligt bra och nästan 20 år senare skulle min sistfödde få ett Wilmer mellan sitt folkhemsförnamn och vårt familjenamn. Nisse Hellberg är Malmö och jag har följt honom, precis som jag följt min hemstad. Och när jag hör Nisse tala i Sommar i P1 så hör jag Malmös röst, komplett med de gamla dialektala uttrycken som man sällan hör i våra dagar. Nisses program är så blandat, så mångfaldigt på riktigt. Så där i förbigående säger han att han har allt med Ramones, samtidigt som han talar om bluesmän och nästan bara spelar kvinnliga artister. Och han berättar inte bara om hur god han varit livet igenom, utan också om sånt han skäms över. Jag tänker att det ju är så man ska vara. Som Nisse ska Malmö vara och varför inte jag själv, ärlig utan att vända ut och in på sig, glad och positiv utan att stila sig. Öppen med både gott och ont, inte svänga så förbannat hit och dit. Det är en nåd att bedja om. En vision som det kallas. Både privat och politiskt. Som om det skulle gå att skilja åt.