Äldre utan att be om ursäkt (#rf15)

Helt plötsligt säger Sara att det är skönt att vara 40 plus. "Man bryr sig inte så jävla mycket om vad folk tycker längre", fortsätter hon och tar lite olika exempel. Naturligtvis kan dessa våra utsagor vara något personligt och privat och självklart stämmer det inte in på alla, får man väl tillägga. Men efter denna disclaimer behöver jag säga att det är en erfarenhet jag delar och hör från andra håll.
I ungdomen säger vi att vi skiter i allt, samtidigt som vi sneglar på andra efter bekräftelse 24/7/52. När mognaden sen sätter in inser vi att tiden är begränsad och att nu är tiden att göra allt det där man tänkte, för i himlen är det försent. Och stå för det. Allas kärlek vinner man hursomhelst aldrig, om det nu skulle vara ambitionen. Folk får väl tycka att jag är vindögd och rynkig och låta bli att rösta på mig om de tycker jag har fel eller låta bli att anställa mig om de inte tycker att min kompetens räcker till. Att hylla ungdomen är omoget som gubbsjuka eller en hård avocado. Barn vill inget annat än att bli vuxna. En av de där sakerna jag ville göra igen var att åka på festival. Så det gör vi. Dyrt som fan är det och somligt är sig likt och somligt har ändrats. Det är mer camping och kommers än musik i dessa dagar, men musiken som är är mycket bra och bredden är anmärkningsvärd. Och två gubbar dominerar. Det är ingen tillfällighet att Thåström och Paul McCartney aldrig varit bättre. Den ene säger inte ett ord till publiken, den andre visar med hela sin kropp hur roligt det är att spela för 70 tusen pers på en dammig festival. De gör sin grej, efter sitt huvud och det är bara att buga sig. Äldre utan att be om ursäkt. Och fan vet om de inte är snyggare än någonsin också.