Så sitter man där igen bakom en skylt med sitt namn på i fullmäktigesalen. Folkvald. Lyssna på klangen i det ordet. Det var längesen senast och skillnaden mellan nu och då kunde inte vara större. Då satt jag långhårig i en tröja och slitna jeans helt maktlös och sa vad jag tyckte. Man var som något katten släpat in i de etablerades ögon och jag lovade och svor att aldrig bli sån själv. Nu sitter jag i majoritet och i en snygg kavaj, för det är politikens innehåll som ska vara revolutionen och inte mitt utseende. Kortklippt är jag också, för det klär mig bättre. Men när jag ser fi komma och ifrågasätta former och innehåll, så välkomnar jag det, välkomnar att det stör och irriterar. Det vore högmod att tro att jag visste och kunde allt och att just det som vår majoritet kommit fram till är regnbågens slut. Allt vet jag inte, allt kan jag inte. Men ändå. Folkvald. Så fint. Nu kör vi så det ryker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar