18 oktober 2014

Jimmie blev sjuk

Bland männen i släkten jag föddes in i dracks det för mycket på åtskilliga håll. Man (och jag kom med tiden att följa den traditionen) dränkte sina sorger, som det kallas, eller sparare självmedicinerade bort sina svikna drömmar och den där klumpen i magen och blev både snygg och orädd fram på nattkröken.
Om det görs ännu bland folk som delar mina gener vet jag inte. Tiderna förändras och vanorna med dem. Nu vågar även män släppa fram sina demoner i ljuset och det är bra. Hade Jimmie Åkesson varit kommunist för si sådär förtio år sedan så hade tagit sig ett par järn istället för att gnälla om utbrändhet och motståndares hat. Kommunisterna hade det lite som Jimmie, ingen annan politiker ville ta i dem med tång, ingen ville skåda ljuset. Dom söp som svin, många av dem.
Om Jimmie vet jag egentligen föga, men så värst bra mår han ju inte, så det jag skriver här är i all välmening.
Jag hoppas att han lär sig att leva med sig själv, jag vet hur svårt det kan vara och jag hoppas samtidigt att han vågar vara ödmjuk nog att se sin del i vad som händer runt om honom. Man kan inte tänka sig frisk, man måste göra saker. Troligen måste han ta kål på myten om sig själv. Du har det inte värre än andra, du lever och har kärlek omkring dig. Du måste inte fejka ett sorgligt livsöde eller skylla på andra.
Varken din mamma, de påhittade invandrargängen under uppväxten eller PK-media styr ditt liv. Du får skapa mening utan syndabockar. Sluta hata dig själv, så hatar du ingen annan heller.

Inga kommentarer: