Alice, himlen kan vänta

Det är en vacker sång av Per "Plura" Jonsson som kommer till mig när jag tänker på vår kulturminister och det det bemötande hon fått efter att så oväntat ha tillträtt. Själv vilar hon i den trygghet som hennes starka övertygelser ger och jag betvivlar att kritikerna kommer åt henne. Men de kommer åt mig, för jag står helt beklämd av dumheterna.
Alice har inte samma fancy CV som sina kritiker, eller för den delen många av sina regeringskollegor. Det finns ett klassförakt i att konstatera att ministern började sin bana som glad programledare för ett populärt barnprogram. Man ska ha börjat i student- eller ungdomsförbundet. Så det så. Kom fan inte utifrån och in i politiken.
Sen var det ju det här med att hon fotograferats lite halvklädd. Lite som Alf Svensson en gång plåtades i en badsjö.
Men det värsta är såklart hennes tro. Det är djupt provocerande att hon är kristen. Det som kan tillåtas är att be till gud i svåra stunder, men en stark personlig tro är svinfarligt, som ISIS eller påven.
Prove me wrong, men jag tror inte att en vit medelålders man med akademisk bakgrund och solida ungdomsförbundsmeriter hade kritiserats för annat än sina åsikter. Det finns en del att jobba med här. En passande uppgift för en nyutnämnd kulturminister.