Jakt på Mehmet

Jag sitter på Burger King på Värnhem. Det är dötid mellan nämndssammanträde och föräldramöte på jobbet och här är jag alltså. Det är far from hipsterland, inte i geografin, men på alla andra sätt. Bakom mig sitter ett förälskat par och säger såna halvimbecilla saker som förälskade gör och bakom kassorna står loj underbetald personal. Jag sitter och fibblar med telefonen. Följer twitter, fb, insta och allt vad det heter. Tydligen försöker timbrofolket och deras nyttiga idioter fortfarande hugga Mehmet Kaplan. Han är ISLAMIST hävdar man. Det har jag för min del svårt att tro. Jag uppfattar inte ett enda islamistiskt ord i det han sagt som minister. Tydligen ska han dessutom ha en hemlig agenda, hur nu någon kan veta det. Det tre vet är väl dessutom ingen hemlighet, vad jag förstår.
Mehmet är bostadsminister. Han ska se till att miljonprogrammet rustas upp och att nya bostäder byggs. Vadhelst han månne tycka i teologiska frågor eller om konflikter långt borta är oväsentligt.
Finns det saker i hans förflutna som gör honom olämplig för sitt uppdrag, så är det bara att lägga upp det på bordet, så får vi tala om saken. Tills dess föreslår jag att vi talar politik. Eller är timbrogänget så nöjda med regeringen att debatt är överflödig? Ingen vet. Kanske lönar det sig bättre för oppositionen att hugga på gubben istället för att spela bollen.
Nu kommer en barnfamilj in och börjar stoja. Jag tuggar i mig min not so kosher ostburgare och virar gaishalsduken om mig och går ut.