10 september 2014

På torget med mick i hand

Det ger nog inte så mycket det här, tänker jag, när jag står i eftermiddagssolen hemma på Möllan med micken i hand. Några stannar för all del och lyssnar och mina partivänner som delar ut handouts får frågor och synpunkter. Vår gröna flagga vajar stolt och cyklisterna passerar i god fart, innan trafiksignalen slår om och det blir rött. För dom som ändå lyssnar berättar jag om att jag bor runt hörnet och själv känner av hur kvävedioxidhalterna stiger över gränsen då och då. Vidare pratar jag om hur barnen på Möllan borde kunna röra sig friare i sin hembygd, utan att riskera livet och hälsan. Och det är bara vi gröna som kan göra något åt det där och vi kan bara göra det som ett lag, i samarbete med andra. Varför jag säger att det bara är vi gröna som kan göra det är för.att vi i Malmö testat att vara utan oss gröna.i styret. Och då blir det breda bilvägar, stora kongressanläggningar och finfina kultursatsningar och så. Allt blir inte dåligt, men med oss minskar biltrafiken och stan blir tätare och mer spännande.
Det är sånt jag säger där på torget och det är märkligt hur lätt det flyter. Agitera kan jag, det är lätt med en övertygelse nära hjärtat. Det jag får jobba med är kanske att tänka på att jag har två öron och en mun för att jag ska lyssna dubbelt så mycket som jag talar. I dessa varumärkesbyggande, krysskampanjande tider är det nog nödvändigt att påpeka.

Inga kommentarer: