13 september 2014

Sista rycket i valstugan

Åh, Gustav Adolfs torg en lördag i september. Jag kommer före tio, innan stugorna öppnar och den politiska marknadens tingel tangel låter sitt ansikte lysa över flanörer och för sista gången i år. Står och huttrar och väntar, men så kommer Johanna och vi drar igång. En glad man från Norrland beklagar senaste sifon, en kvinna med HEJA JIMMIE-flagga tycker att Malmö är fullt och en snubbe berättar om sin egengjorda vindsnurra på taket på sin jämtländska stuga. Det är möten med människor och handouts som ska lämnas över och frågor och svar och luften vibrerar av spänning. I morgon ska vi välja och jag berättar för SD-kvinnan om min ingifte släkting som under brinnande förintelse smugglade in judar i Sverige bakom ryggen på nazister och svensk restriktiv flyktingpolitik. Och hur hans unge namne, min yngste, för facklan vidare och skriker INGA RASISTER PÅ VÅRA GATOR. Sen tackar jag norrlänningen för stödet och mannen med vindsnurran får ett löfte om bättre villkor för folk som producerar egen miljöbra el. En helikopter svävar högt där uppe och jag tar en kopp kaffe ur termosen och delar ut ytterligare några broschyrer. Det förblir mulet på torget och poliserna nickar och jag nickar tillbaks.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Modigt av dig att ge sd kred för det här med att grannländerna har ett större ansvar i flyktingfrågor.
Intressant om Malmö.
http://www.tino.us/2014/09/sorgebarnet-malmo/

Ensamma mamman sa...

Fin skildring av Sverige i valtider!