15 september 2014

Mitt mål: inga rasister.

Det är inte helt klart än, men nog lutar det åt att jag blir invald i kommunfullmäktige efter detta omtumlande val. Analyserna om varför resultatet blev som det blev strömmar in och det lämnar jag åt klokare människor att gräva i. Särskilt undviker jag psykologiska analyser som går ut på att SD-röstarna är fattiga män som det är synd om. Här i Malmö motsvaras SD:s ökning av pensionärspartiets fall. Möjligen har vi nu sett peak racism i Malmö. Det jag tänker göra i kf är att se till att hålla SD borta från inflytande. Däremot ska de få precisera och motivera sina förslag och tankar. Vi ska helt enkelt knacka hål på dem. Den hittillsvarande strategin mot dem är ungefär densamma som S hade mot oss gröna i början och den gick ut på att mer eller mindre ignorera. Inte mata trollen, som man säger på internetspråk. Det innebär samtidigt en normalisering. Om rasism är en åsikt som man kan framföra utan att bli motsagd, så accepterar vi den. Det är heller ingen allmän snällistisk vänsterpolitik som avskaffar rasismen. Det är inte bara Ronny, Conny och Sonny i miljonprogrammet eller i bruksortena som röstar brunt. Det är inte ekonomisk kris som satte bruna i regering i Norge eller gjorde dem till största parti i Schweiz. Och jag tänker som sagt inte ägna mig åt varför, utan åt hur. Mitt mål stavas: inga rasister på våra gator.

1 kommentar:

Anonym sa...

Kul eller elakt om Malmö.
http://cornucopia.cornubot.se/2014/09/mollevangen-helvetet-pa-jorden.html#comment-form