23 september 2014

Olämplig lokalpatriotism.

Jag har bott i Malmö rätt länge nu. Troligen längre än de flesta infödda malmöbor som ännu bor här, men det har jag ingen statistik på. Länge är det i alla fall. Nu är ju min långlivade hemvist här inget som avslöjas när jag öppnar munnen, för jag envisas med att behålla min barndomsdialekt, även om jag kan byta till skånska lätt som en plätt om det behövs. Mannen som hör mig inne på Jensen's bøfhus vet såklart inget om detta. Det är min äldste sons födelsedag och vi snackar och skojar som vi brukar. Jag säger att det är tråkigt att Malmö bara har ett fotbollslag som det går att heja på, medan andra städer har konkurrens. Sen härmar jag skånska MFF-hejarramsor. Det tycker inte mannen vid bordet bredvid om. Sådär halvhögt säger han någonting om att folk på besök inte ska kritisera Skåne. Det är "olämpligt" säger han och tittar menande på sitt sällskap och sen på oss. Och jag tänker i mitt stilla sinne om alla gånger jag skämtat och gnabbats med folk om fotbollssympatier och ursprung och annat ovidkommande. Några tar det där på blodigt allvar, förstår jag och mannen på den danska kedjerestaurangen är en av dem. Lokalpatriotism blandad med brist på humor och självdistans är löjligt, men kan bli farligt och är nog raka motsatsen till den vision för Malmö som jag har som nyvald kommunfullmäktig i stan. I mina drömmars Malmö får man skämta om allt. Inget är heligt och utbölingars inspel synnerligen lämpliga. Man får till och med tycka att jag är en tråkig jävel.

Inga kommentarer: