29 september 2014

Birro står kvar där han stod

Hem åker vi med Öresundståget. Det slitna lokaltåget glider in och öppnar sina dörrar i Mölndal, Kungsbacka, Varberg och alla andra mjölkpallar längs västkustbanan och wifin funkar inte. Annat var det när vi for upp, då var det SJ och få stopp och god uppkoppling. Det är lite knäppt att köra lokaltåg mellan Sveriges stad två och tre, men å andra sidan kommer den klassiska kaffeskrindan rullandes och då är allt  förlåtet. Jag läser Lundell och ser ut genom fönstret. Lundell, som jag alltid har med mig nånstans i bakhuvudet och som tillsammans med Birro var den som inspirerade och peppade när jag slutade dricka och blev tvungen att se mig i spegeln varje morgon, fast jag knappt orkade med mig. Man ger sina hjältar ett ansvar de aldrig bett om, man tror så lätt att man känner dem, men det är enfaldigt, de enda man kan känna är dem som man upplevt med kött och blod. När jag ser Birro på mässan tänker jag att jag borde gå fram och tacka. Men det blir inte så, för i kött och blod är vi blyga och fega. Jag går lugnt vidare och Birro står kvar där han stod.

1 kommentar:

Marcus Birro sa...

Nästa gång får du komma fram och säga hej
Tack för att du lät mig inspirera dig
Marcus Birro.