Vare sig socialism eller rövarkapitalism räddar miljön

Jag sitter på McDonalds på Midhem och dricker en kopp kaffe. Det är en mycket amerikansk miljö, vi är omringade av vägar och bilvänlig shopping. Lite wasteland dessutom. Kanske borde jag istället fika på det vegetariska cafeet som jag läste om i tidningen. Men det får bli en annan dag. Min stad står vid ännu en brytpunkt, tänker jag. Nyss har vi tagit steget bort från vit sossestad till blandad rödgrön stad och nu måste vi fanemig lägga in en växel till för att förtäta och klara ambitiösa mål för miljön och för att alla ska känna ett sammanhang och få försörja sig på eget arbete. Det är stort. Jag förstår att det är lockande att uttrycka sig bombastiskt och föreslå snabba drastiska lösningar, men chilla. Det är inte kärnfysik. Vi vet ungefär vad som funkar. Två saker funkar däremot inte: rövarkapitalism och socialism. Marknaden är en bra draghund, men den måste tämjas och manipuleras för att funka. Å andra sidan finns det en anledning till att alla kolchoser och folkkommuner är upplösta. Socialismen byggde fattigdom och döda skogar.
Kompromissen är att låta några tjäna närmast oanständigt med pengar mot att de satsar på bra saker. Vi skippar den röda moralismen och den blåa naiva tilltron till marknadslösningar. Let the good times roll.
Ungefär så byggdes Malmö, så det är inget nytt. Man sjöng internationalen på första maj och middag med Wallenberg på kvällen. Alla fick sitt. Det nya är att vi nu vet att världen inte är en oändlig gruva och att industrierna flyttat eller automatiserats. Vi kan inte leva som hittills. Vi vill inte heller.
Jag dricker ur mitt kaffe. Det är både svagt och bränt, men man kan inte få allt för en tia. Jag öppnar dörren och går ut till min cykel. Nere vid Hornsgatan byggs nya hus. Entré Malmö är konkursmässigt. Jag tar ett rejält tramptag och drar iväg. Spanar både åt höger och vänster innan jag fortsätter rakt fram.