Påsk, Hitler 125 och Gullefjun

Som politiker ska man såklart hålla tassarna borta från människors tro och bara stillsamt acceptera. Men det är så obegripligt att majoritetsreligionen i mitt land tror att en människa som också var gud lät sig spikas upp på ett kors för att sedan uppstå två dagar senare. Detta skulle alltså ske för att befria alla levande människor från synd. Jag begriper inte omvägen. Om gud är gud så kan han inte vara människa och det går väl att befria oss från synd utan spikar på kors. Jag förstår att de flesta av svenska kyrkans medlemmar duckar och sjunger Gullefjun istället. Själv kan jag väl tänka mig Jesus som en vältalig rabbin i det romersktockuperade Israel som bet av mer än han kunde tugga och därför hängdes. Varken den förste eller siste som gjorde det. Men folk får förstås tro vad de vill.
Att påskdagen i år sammanfaller med Hitlers hundratjugofemte födelsedag är ett jävla sammanträffande. Detta år där nazister igen marscherar på våra gator och de som säger sig vara allra argast bland antirasister duckar för att det allra mest centrala i budskapet är tron att judar ligger bakom allt ont och därför ska förintas. Eftersom förintelsen inte kan gå i repris så länge ett starkt Israel existerar så låtsas vänsterhjältarna inte om det. Istället utnämner de oblygt sig själva till nazisternas huvudfiender.
Och svenska kyrkans överhuvud firar påsk med att hacka på sen judiska staten, istället för att uppmärksamma de rörelser och regimer som förföljer jesu sentida anhängare väl så illa som de romare som spikade upp den där snubben på korset då för längesen.
Det är mycket jag inte fattar. Kanske ska även jag hålla mig till gullefjun.