Hon skrev på messenger att hon drack whisky och spelade Thåström i sin lägenhet uppe i Kirseberg. Det var något av det sexigaste jag någonsin hört. Själv satt jag i mitt Pompeji bland ruiner och längtade tillbaka till något jag avskytt. Det var inte logiskt. Exet och jag hade lämnat varandra på goda grunder och det var som det var med det. Men ensam var liksom ingen och jag ville inte vara ingen. Dagen efter skulle hon med whiskyn och Pimme på dejt, men det ryckte hon på axlarna åt. Det fick väl bli med det som det ville. Hon har varit viktig i mitt singelblivande. Det var ett ömsesidigt friendzonande från dag ett, men även vänner kan göra sexiga saker, om än inte med varandra. Jag grubblar. Jag är dålig på att vara singel, men jag jobbar på det. Jag är dålig på att bara vara. Det vilar en serie krav på lycka och skoj på den som är utanför normen. De där tvåsamma kan ta det lugnt framför På spåret och äta äcklig tacos, utan att bli ifrågasatta . Så när jag frågar vännen med de skarpa ögonen om hon ska göra något kul i helgen, så svarar hon att det är okej att bara sitta i soffan och vila. Det är fel att alltid kräva av sig att en ska ha roligt. Chilla, liksom. Boom. Hon har rätt, för det har hon oftast.
Hon är den enda mindfullnessguru jag behöver. Så jag andas ut och cyklar från jobbet ner mot Triangeln. Ikväll ska jag få vin och semlor, dock inte samtidigt. Jag ska unna mig.
Ändå slår hjärtat dubbelslag när jag cyklar förbi löplabbet någon timme senare. Det var här jag köpte springskor till ett motsträvigt (ännu inte) ex inför en jul eller födelsedag. Samma ex som senare kommenterade en bild jag skickade långt i efterhand från resan jag satte ihop med stort bry inför hennes 40-årsdag med: ”Det känns som i ett annat liv. Och jag var tjockare då.” Ja, ett annat liv kan en tänka. Så bekvämt. Broar lika brända som grillkol dagen efter valborg i en villaträdgård i en kranskommun. Och utseendet. Som om det är ett objektivt mått på något väsentligt. Looks handlar om attityd, stil och hållning. Blicken. Inte om kilon eller mått. Själv har jag bara detta enda liv och de personer som ingått och ingår i det gör avtryck. Jag kan aldrig förneka något med framgång. Inte heller längre förställa mig eller till fullo bli som jag umgås. Det är som det är. Också det ska jag lära mig att leva med. Eller utan. Grubbel är en del av mig, liksom. Men ikväll softar jag i fåtöljen. Jag sätter på Thåström och häller upp en liten whisky när dagen blir natt. Eller bara är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar