Jag tänker allra bäst när jag springer, det vet ni. Pang, pang, pang slår mina sulor i asfalt, grus eller stenplattor och gör gott ont. Huvudet blir klarare än annars och tankarna forsar fram som en fjällbäck på våren. Nu tänker jag på det där med att manifestera saker och att visa vad man står och bilda opinion. Det är väl inte synonyma begrepp direkt, tvärtom är det bra att kunna skilja sakerna åt. Jag ser horder av folk i mitt flöde på nätet som under stort självberöm visar hur de demonstrerade mot Trump igår och skojar om hans frisyr och annat som har lite med politik att göra. Själv tror jag Trump ler i mjugg (heter det så?) åt hela saken. Han påverkas inte, hans väljare demoraliseras inte och jämförelser med Hitler och Franco går inte hem. Snarare tvärtom, kan man gissa. Men om man nöjer sig med att bli omklappad av sina vänner, så är det inga problem. Vill man förändra världen får man vara listigare. Nyckeln är att hålla sig till sakfrågor, inte att försöka störta en demokratisk vald president dagen efter att han svurits in. Sakligt, stenhårt. Utan selfies eller självberöm.
Samtidigt som detta händer så märker jag att det nog inte ses som riktigt fint att vara uppkopplad och ha kontakter via nätet eller så. Man ska leva irl, heter det. Det finns en sociala medier-skam. Jag håller inte riktigt med. Nätet kan vara de blygas revansch, de ensammas sällskap och ett bra sätt att nå folk man annars inte skulle nått. Mig har det gett en hel del och jag tror även att jag påverkar andra och gör gott via nätet. Och det var där och inte på DN:s kultursida som Trump och rasismen växte och det är där vi kan bekämpa dumhet och ondska. Och ha kul emellanåt.
Däremot kan inget ersätta löpningen. Rytmiskt, med vind i ansiktet eller i ryggen. Och fötterna som slår i marken och tankarna som blir klarare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar