11 januari 2017

Meet me in the streets

Snön kommer, men blir till snöblandat regn och till sist bara regn, men ungarna åker pulka ändå, vad annars?
Vi talar ju om skånska barn här, snålt försedda med snö och kyla.
Själv är jag ju ändå vuxen och tänker mest på hur jobbigt det är att ta sig fram i motvinden och hur cykelns hjul glider i det hala och våta. Men likförbannat är det inte vädret som stör mig. Fingrarna får gärna bli hur röda som helst under cykelturen, det är snarare skönt med den sortens smärta, om man jämför. Jag ligger lägre än en sjunken båt i dessa dagar. Makterna piskar och knäar, men det reds ut, det bringas klarhet och ordning. Jag förbannar Malmö, staden jag valde att leva i och förändra, önskar mig bort, men ångrar mig direkt och stannar och slåss. Det vore inte likt mig att ge upp och fly. Piskar upp en sorglig drogliberal i en nätdebatt, står fast i övertygelserna. Tänder en lampa, äter en bit choklad. Sjunker in i soffan, för jag är inte så extrovert som ni tror, mer blandad, ambivert. Men när jag låser dörren och går ner för trapporna på gatan, så går jag rak i ryggen och ser på dem jag möter.

Inga kommentarer: