Snurrigt om rondellen

Vinterkräksjukan binder mig vid sängen. Det är karma, det är fallet efter det högmod som handlar om att jag aldrig blir sjuk. Det blev jag visst. Dåligt med att vara sjuk är typ det mesta, men man hinner svara på mail och läsa ikapp.
Flera skribenter tar upp haschrondellen, den som V ville döpa till Kämpa Malmö-rondellen lite svulstigt. Man skriver saker som att först när Möllan gentrifierats, så reagerar man, för knark har det alltid sålts här. Och för vem är stan, frågar man sig retoriskt. Får fattiga plats?
Nä, fattiga har svårt att klara sig. Det finns en strukturell hemlöshet i Malmö, som är ett stort problem. Trots att det byggs mer än någonsin, så är det svårt att efterfråga bostad om man inte har någon inkomst. Men det är inget argument för att dealare ska ockupera gaturum och portuppgångar i vårt område, sambandet är obegripligt. Varje dag i veckan väljer jag barns och ungas mobilitet och frihet framför att de sköna snubbarna ska kunna göra en quick buck. Jag tror heller inte att knark är något som måste finnas. Och så jättegentrifierat är här inte. Det finns fortfarande gott om unga kulturarbetare och märkliga affärer i området och priserna på bostadsrätter är hälften mot Göteborgs och en fjärdedel max av Stockholms. Vi har råd att bo här och då har många det. 
Så den här politikern kommer att fortsätta fatta beslut som stör knarkhandeln. Allt annat vore snurrigt.