Från alef till tav

En partivän (inte så värst vänskaplig, kanske dock) skriver i en intern debattgrupp om partiets framtid om Anders Törnblads sympatier för Israel i akt och mening att vända folk emot mig. Killen har något emot mig sådär i största allmänhet, jag vet inte riktigt varför, men det är inget större problem för mig. Alla älskar mig inte. Alla delar inte mina känslor i alla delar. Och att jag har en relation med Israel är för den här bloggens läsare en lika stor nyhet som att jag jobbar på dagis och bor på Bergsgatan. Det är en del av mig som så mycket annat. Hur det blev så kan man fundera på, kanske har jag en dragning åt att undersöka och ta reda på fakta om sånt som andra hatar, men framför allt är det ett genomtänkt ställningstagande. Jag tycker att Israel är en bra idé . Allt detta vet ni och också att jag gillar att lära mig nya språk. Så varje torsdag har detta förenats i en liten lokal på Regementsgatan. Det är som Jerusalems torn och Tel Avivs sol, Haifas höjdskillnader och Döda havets sälta svept in genom fönstret. En flykt, kan ni säga, men det mår jag bra av. I timmar har jag snirklat mig genom både tryckbokstäver och den mer flygiga handstilen. Det är till nära nog ingen nytta här i Malmö, men allt man gör gör man inte för att vara nyttig. Ibland vill man bara. Det har varit en kamp från alef till tav. Och i morgon är det årets sista träff och sen pausar vi tills januari slår upp sina ögon och ler mot oss. Och den där partivännen får kryssa någon annan än mig. Gissar att han ändå skulle gjort det.