12 mars 2015

Springer igen

Ja, född att springa kanske jag inte är, men springer, det gör jag nu igen.
Det var löpning jag låg och tänkte på där.i sjukhussängen uppe på arytmin, löpning och dikten Till en näktergal i Malmö av den store Gullberg. Och nu knyts alltså skorna varannan, var tredje dag. Det är en välbekant lunk man kommer in i, inte det där hypermetodiska tränandet, det skulle jag inte orka med. Jag kör runkeeper, men inga andra tips eller tricks. Det finns egentligen bara tre sätt att springa: snabbt, långt eller backe. Allt annat är variationer på det. Det ska vara ansträngande och avkopplande samtidigt. I höstas gick jag i terapi och terapeuten fick mig att lova att bara springa om det GAV energi och låta bli om det tog. Jag tog fasta på det och lät bli att springa; vilket var en jävla tur, eftersom jag rent krasst kunde dött av det. För min sjuka var ju inte inbillad, utan högst reell. Hjärtat slog som det ville och allt sämre och oregelbundnare. Men med pacemakern på plats finns inga hinder kvar. Jag springer och dagens throwback thursday är från Jerusalem, mina genomblöta och leriga skor från maran i den backiga staden för på dagen tre år sedan. Visst var det ett statement att jag sprang just där, inget bara är och det var det jobbigaste lopp jag genomfört. Militärer med M-16 stod och vaktade och en tjej sprang med en palestinsk flagga, som en misslyckad provokation.
Idrott och hälsa är politik, som allt annat.
Och det är politik att jag tar hand om mig och sköter min kropp.

Inga kommentarer: