27 mars 2015

Allt åt alla är lika med inget åt ingen

Hur mycket jag än gillar att mina söner är kraftfullt vänster (jämfört med om de vore lika långt åt höger), så tackar jag min lyckliga stjärna att den svenska arbetarrörelsen tidigt och bestämt valde bort revolutionen. Det har liksom inte funkat nånstans. Det var nya tsarer som flyttade in i Kreml 1917 och bröderna Castro har fängslat eller skjutit fler än sina föregångare. I vänstervänsterns värld är folket inte alla människor, utan de som gjort sig förtjänta av att räknas in där. I kommunistländerna blir såna som jag inspärrade och i fel lokaler hemma på Möllan skulle jag nog kunna jobba på en smäll. Jag, renegaten, sionistagenten och smygborgaren.
Men bortsett från det politiska förtrycket i de förmenta drömsamhällena, så är inte jordens resurser en jävla gruva som man bara kan ösa ur. Vi kan inte leva som om det fanns tre jordklot. Därför är min gröna politik en smula kärv, jämfört med illustra demonstrationsplakat och brandtal om allas rätt till allt.
Jag ville dra skämskudden för mitt ansikte när studentradikalerna lockat en större grupp EU-migranter till kommunfullmäktiges läktare i onsdags. Applåderna rungade i enlighet med instruktionerna och lagom till fikapausen höjdes en banderoll. När vuxna människor inte fattar att plus och minus måste gå ihop vill man skämmas å deras vägnar. Att förändra världen är inte att skrika om att sno från rika, utan korrekt formulerade attsatser och kalkyler. Sorry, verkligheten kallar. Allt åt alla är lika med inget åt ingen.

Inga kommentarer: