28 mars 2015

Mitt eget jävla Stoner

Alla viktiga och mindre viktiga saker jag bestämt mig för i livet har mer eller mindre flugit in i min skalle som impulser. Oftast har det varit bra beslut, men verkligen inte alltid. Idag impulsköpte jag ett par löparskor och igår bokade jag en resa till mitt kära Tel Aviv i juli. Ingetdera kände jag till i går morse. Hoppas det var bra beslut. Det lär visa sig. Jobbval, kärlekar, barnen, böcker på bibblan, menyer på restauranger. Snabba val, långtgående konsekvenser. Inte som i politiken, där är det en annan kanal som rattas in, den som har långsiktighet och eftertanke som pausmusik.
Men resten. Dear me. Not so much masterplaner eller gudomliga ingripanden (vad jag vet). Det blir som det blir.
Det är som i Stoner, den lilla boken med den stora läsupplevelsen, den som man inte kan släppa ifrån sig, trots att det typ handlar om en tråkig människas ganska tråkiga liv. Där kunde jag känna igen mig, även om mitt liv inte är varken tråkigt eller meningslöst. Känna igen mig i det att man inte har någon aning om hur tillfälligheter ska leda en framåt. En tillfällighet som hette duga var att jag skulle in på röntgen just den dagen pulsen gått ner på all time low. En jävla tur och ett spel som är stämt i dur, som Lundell rimmar, det är det man behöver. Omdömet går sällan att lita på.
Såna som vi är fan varken förutsägbara eller rationella. Inte du, inte jag. Livet: mitt eget jävla Stoner. Och oftast blir det bra. Om det blir en happy end återstår att se.

Inga kommentarer: