Jag gick till badet med småpojkarna och plaskade och lekte i tre timmar, men då räknar jag in fikapausen också. Eftersom jag har en viss antropologisk läggning, så passade jag på att kolla in folket som var där. Många var danskar och/eller tatuerade. Måste säga att jag har fördomar mot tatueringar. För mig doftar det raggare, kriminalitet eller rent av rasism. Förr var det ju sjömän, men nu finns det ju i stort sett inga svenska sjömän längre.
Undrar om det är en så stor andel av populationen i Malmö/Köpenhamn som är tatuerade, eller om dom tenderar att samlas på badet?
Det får vi nog aldrig veta.
På vägen hem frågade sjuåringen varför det är så kul med vatten. Vad svarar man på det?
Hemmagjorda hamburgare, pommes (frusna, från AGs!) och läsk. By far godare än McD.
Sommartider, hej, hej är verkligen inte den bästa svenska poplåten nånsin. 14-åringen hoppades på "Jag vill ha en egen måne". Den var inte ens med på listan.
1 kommentar:
*viskar: jag är tatuerad*
Skicka en kommentar