Ögon som mina

Hon är den enda av dom som liknar mig riktigt mycket. Hennes ögon är nästan exakt som mina. När jag inte träffat henne på ett tag, så är det som att yrvaket se sig i spegeln. Det beror förstås också litegrann på hur hennes hår för stunden gestaltar sig. Vad är det för fel på vår bajsbruna färg, brukar jag säga och då ler hon blont, lila eller kanske kolsvart. När vi inte träffas på länge är saknaden total och brutal, men när vi väl träffas kan vi ganska snabbt bli ovänner, tyvärr. Men det går alltid över. Hon har det inte alltid så lätt och hon gör det inte alltid så lätt för sig, fast hon ofta tror sig gå den lätta vägen. Hon är vuxen, men min unge, nu, då, alltid, så länge jag lever. Jag kommer alltid att hjälpa henne om jag tycker det behövs. Hon får tycka vad hon vill. Hon är min unge.